the notebook

alla dessa filmer, varför ska de vara så personligt påträffande och bra?
jag förstår inte alls faktist. jag har precis sätt klart "the notebook", fick höra från tidigare att det skulle vara en såkallad "lip"film. jag tog mej hårt i kragen och tänkte att det här ska jag klara mej igenom, men efter ca 20 minuter eventuellt mer så satt jag där med tårarna på kinderna. att det kan ta så hårt. filmen var jätte bra, men som sagt väldigt känslosamlad. det var inte själva storyn i helhet som fick mina tårar att rinna , det var nog mer en personlig krock mot mej själv. det var något med den filmen som träffade en svag punkt i mitt liv. jag satt med en klump i magen hela filmen igenom och sitter med det fortfarande. jag vet inte om det är något vidare bra att sitta och titta på de där filmerna ensam men kanske kan det vara bra ibland också, att få sej en liten stund att bara tänka och tänka.
första kärleken, ja, de var ett äkta kärlekspar och det är unikt. - jag rekomenderar er att se den om ni inte sätt den, den kan inte bli dålig helt enkelt, man lever sig in i filmen så mycket att den blir personligt!  iaf för alla som vet vad kärlek innebär



klockan börjar ticka iväg och kanske är det dags för lite mat i magen min. undrar vad det ska stå på matsedeln idag, jag är iaf überhunkrik och måste hinna med magen innan idol om en timme. efter det kanske det blir ännu en film, vem vet? slänger säkert in ett litet inlägg senare om jag inte -som vanligt- somnar, struntar i allt och njuter av sömnen!
arrividerci

by therese

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0