we can´t live wothout you
som jag sa i tidigare inlägg om att de börjar dala neråt. det stämmer... det går inte med ord att beskriva smärtan inom mig just nu. i två nätter nu har jag inte kunnat koncentrera mig eller sova överhuvudtaget. tårar har runnit och runnit och jag förstår hur mycket en sån liten krabat kan betyda igentligen. det värsta som är nu är all väntan... kommer du att klara dig? eller kommer du att försvinna ur våra liv. NEJ, jag vill inte ens tänka tanken. min loppan min solstråle, familjens allt! att se dej ligga där på de lilla sjukhuset får mig att må så himla dåligt, varför kan inte jag få lida istället för dig? kom tillbaka!
idag var jag helt enkelt tvungen att gå till skolan. jag klarar inte av att vara hemma och veta att de ända man tänker på är om du försvinner eller inte. usch, iaf idag blir det är en lugn dag. det blir återigen körskolan och jag har klarat av pärm 1 och ska ge mej på pärm 2 idag. hoppas det går bra. annars blir det mycket lugnt och det blir en mammut dag. ha en bra dag alla! puss
Ps; till er/dig som skriver anonyma inlägg på min blogg. för det första är det inte moget på något sätt och jag börjar undra vilken ålder ni/du är i. för det andra så ... huem, inte så mycket att säga, omoget bara! så om ni/du nu sitter och skrattar åt detta eller vad ni/du nu gör , väx upp! för om ni/du tycker att det är roligt att tracka ner på folk så fortsätt gärna för min del, jag tar ingen skit. och om ni/du nu ser någon konkurrens elelr vafan det är, keep on! för mig gör det ingenting. för det här om något är patetiskt. Ds.
